Dagens måsteläsning för alla i mediebranschen är otroligt nog en amerikansk rapport om ungas medievanor How Millennials Get News: Inside the Habits of America’s First Digital Generation. Det var länge sen amerikanska rapporter om digitaliseringen gav en sådan vitamininjektion. Men här är fokus på exakt de perspektiv som behöver ta större plats i den svenska mediediskussionen. Här pekas på vad som hänt i mediekonsumtionen och att det inte alls är så att medieutvecklingen leder till en flykt från nyhetsläsande. Svensk medieforskning är inte alls i samklang med tiden på samma sätt, åtminstone inte den forskning som är mest publik och allmänt känd. Det är verkligen en grov förenkling av den aktuella medieutvecklingen att lyfta fram nyhetsundvikarna som det mest centrala med vår digitala samtid.
I korthet så beskrivs de nya mediekonsumenterna i rapporten som allt annat än passiva, nyhetslösa och ointresserade av samhällsutveckling. Det som är bäst med den här studien är verkligen resonemangen om hela mediekonsumtionen:
This generation tends not to consume news in discrete session or by going directly to news providers. Instead, news and information are woven into an often continous but mindful way that Millenials connect to the world generally, which mixex news with social connection, problem solving, social action and entertainment.
Istället för att misstolka de nya medievanorna som synonyma med helt stängda och exkluderande ekosystem pekar studien tvärtom på att det nya medielandskapet ökar medvetenheten genom spridningseffekten. Studien påminner mig om att det verkligen är så att mediernas största misstag, på ett övergripande plan, är att man inte förmår att se hur viktigt det är med de många perspektiven. I P1 kunde vi förra veckan höra Mikael Timm filosofera på temat i radioprogrammet OBS. Hans bekännelse som nyhetsundvikare landade i en fundering om att ”demokratiproblemet är inte medborgarnas ointresse utan att vi som skriver och talar allt för sällan varierar perspektiven”. Precis så. Det är inte ”villovägarna” på nätet som är ett problem. Tvärtom ökar de möjligheterna till nya upptäckter och ger kunskap som man diskuterar vidare i sina nätverk.
Studien visar att respondenterna konsumerar olika nyhetsformer och att underhållning och nöje inte är det enda som konsumeras. Resultaten visar också på spridningseffekten mellan de som delar information och deras nätverk. Man dras som mediekonsument in i resonemang och får perspektiv av sina vänner. Allt det där är exakt de dimensionerna av nyhetskonsumtionen idag som inte alls analyseras i den svenska forskningen som landat i att lyfta fram nyhetsundvikarna. De mediekonsumenter som rapporten beskriver blandar både det aktivt sökande efter nyheter och tilliten till sitt nätverks urval. Rapporten resonerar om hur den här blandning av aktivt sökande och slumpmässig exponering av nyheter man annars inte hittat har förstärkts tack vare nätet och hur detta har en positiv effekt på den sammantagna nyhetskonsumtionen. Intressant är också resonemangen om att man inte alls är uppkopplad dygnet runt bara för att man kan det. Det är en generation som går obehindrat mellan digitalt och analogt kunskapssökande.
Fler tankar om denna rapport och svenska jämförelser kommer senare. Journalisten Martin Schibbye är på plats i USA på den konferens som News Paper Association of America anordnar där rapporten diskuterats. Han var där för att prata om 438 dagar och hans kollegor som fortfarande är inspärrade i Kalityfängelset. Ett deltagande planerat långt innan Blank Spot Project gick i mål. Men jag blev överlycklig över att han skulle kunna gå på sessionen om de ungas medievanor i den nya roll han har som chefredaktör för Blank Spot. Han har hört av sig och vittnat om hur man absolut inte förstår resonemangen om nyhetsundvikare på plats. Och läser man mellan raderna i det jag hör från Martin på plats och i twitterflödet så finns det ett centralt ord. Lösningsorientering. Inte en förlamning utan en stor lust att ta tillvara de nya möjligheterna och en vilja att förstå implikationen av ett faktum som av rapportförfattaren summeras som ”newspapers are not ergonomic for Millenials”.
Läs och inspireras. Och jag hoppas att motsvarande studie kan göras i Sverige. För om vi adderar den lilla språkdräkt som finns i Sverige och mixar den med vår starka folkrörelsetradition så kan digitaliseringen och medieutbudet större spridning lika gärna skapa en galet bred bas för en positiv demokratiutveckling. Om vi skaffar oss kunskap nog att matcha den nya generationens sätt att konsumera medier. För nyhetsintresset finns. Allt annat är ett förakt för en hel generation. Enbart baserat på att de kan saker som inte fanns när vi föddes.
”By any number of measures, staying in touch with the world is an important part of the lives of the first generation of digital adults.”
/Brit