Påskens högtidsstund var ändå premiären av finalsäsongen av Mad Men. Serien jag så länge undvek och sen föll pladask för. Först gapskrattade jag åt det dråpliga över att de allra flesta män jag mött i reklam- och PR-branschen har påverkats så av Mad Men när jag började kolla på serien. Poletten föll plötsligt ner och plötsligt förstod jag var alla dessa referenser kom ifrån. Det är verkligen den serien som skapat de allra flesta drömmarna om vem man ska vara och hur man ska vara hos så många män i reklambranschen. Under tiden som jag plöjde avsnitt efter avsnitt förstod jag precis hur mycket och starka Mad Men-komplexen varit. De avspeglas i så många detaljer men främst i föreställningar om vad en kreativ process är, hur man gärna ska komma helt oförberedd på pitchmöten och där leverera den perfekta Don Draper-sägningen som får kunden att jubla till omsorgen om drinkarna, kläderna och designdetaljerna.
Fastnade för serien trots den där extrema hypen och pinsamma fånigheten hos samtida reklamare som försöker leva upp till idealen när reklamen var allt. Men kunde ändå inte seriens magi och dras med i samtidsbeskrivningarna av såväl reklambranschen som samhällsutvecklingen från 30-talet till idag. Don Draper och hans kollegor är en generation som upplever oerhörda förändringar under sin livstid. Han är född 1926 vilket gör honom jämngammal med mina föräldrar och serien är verkligen en tidsresa genom deras liv. Vad den generationen gått igenom under sin livstid där de startade som tonåringar under andra världskriget för att bli unga vuxna under 50-talet, föräldrar på 60-talet och fortsatte en yrkeskarriär under 70-talet är en tidsresa i sig. De har levt under årtionden som är så mycket mer omvälvande än motsvarande tidsperiod senare. Utvecklingen skenade efter andra världskriget och det är enkelt att se hur de existentiella frågorna för dem skiljde sig rejält för dem jämfört med det som deras farföräldrar hade att ta ställning till. Livet erbjöd plötsligt så många fler livsval. Materiellt välstånd och ständig utveckling och mitt i detta människor som i närtid bar på traumatiska minnen från de båda världskrigen.
Jag är så nyfiken på vad av allt det outtalade som slutligen kommer att uttalas nu när serien når sitt slut. Ett slut som Matthew Weiner visste hur det skulle se ut redan när han sålde in serien. Och har nu behövt bokat en resa till New York så jag hinner med ett besök på Moving Images för att kunna kliva in i Mad Men världen eller kanske sätta mig bredvid Don Draper och ta en selfie.
De bästa analyserna av det första avsnittet ges av Logan Hill, New York Times i texten Mad Men Recap: Don Draper´s is back in style. och Sam Adams med With the Spooky ‘Severance,’ ‘Mad Men’ Took Its First Step Towards the End i Critic Wire. Och DN skrev häromveckan intressant också om vuxenheten som försvinner med serien och bjuder också på en reklamquiz från Mad Men.
Så berätta nu, om du är Mad Men-fan, vilket är ditt favoritavsnitt eller din favoritkaraktär?